En snabb förklaring..

Egentligen är det inget som är fel i mitt liv. Dock har jag en tuff vardag. Att vara förälder till barn med autism är inte något som är lätt. Det tar mycket av mig som person och vissa dagar är ork och tålamod som bortblåst.
Jag blir ledsen för att vården lovar hjälp men inget händer. Men hjälp menar jag då att vi behöver verktyg för att kunna vara dom allra bästa föräldrarna till vårt barn. Utan dom famlar vi i mörker och allt blir fel. Vi blir helt enkelt värdelösa förädrar vare sig vi vill eller inte.
Idag var en sån där dag när allt bara känns skit och jag inte kan se ljuset någonstans alls. Jag vet att där borta någonstans finns det. Men idag vart det bäcksvart och jag ville bara krypa ner i en håla och inte komma ut.

Nu finns det säkert nån dum idiot som stör sig på att jag skriver om att jag har ett barn med autism. Men ja ja stör er på det då. Det är inget jag skäms över eller borde skämmas över. Folk har så otroligt mycket fördomar att det är skrämmande.
Jag har det inte bara jobbigt i min vardag med allt som måste följa vissa rutiner till punkt och pricka. När det går fel blir allt fel. Jag känner ofta hur folk se ner på mig och klassar mig som en usel mamma. Nu bryr jag mig inte vad andra tycker. Den som inte levt i mitt liv har ingen talan. Den som inte vart förälder till ett barn som mitt har ingen aning. Dock är det självklart att jag blir ledsen och uppgiven vissa dagar.
Svårt att förklara hur det känns när andra ser ner på en för saker man inte kan rå för. Andra som inte vet för min dotters handikapp syns inte på utsidan. Då när allt blir fel måste det beror mig eller hur?!

Nej som sagt idag var bara en sån där dag när jag inte ville vara med mer. Jag känner mig mer uppåt nu och tänkte glo på skräckfilm tills jag somnar.

Hoppas ni haft en bättre lördag än mig!!