Har i alla fall ingen feber. Eller nja det känns inte så i alla fall men man kan aldrig så noga vet å andra sidan. Men så länge kaffet finns är jag nöjd. Något jag dock inte är nöjd med är hur snabbt mitt stackars hem förfaller när jag är sjuk :( Sanslöst hur fort det blir en krigszon här hemma. Så idag känner jag att jag måste röja lite oavsett hur jag mår. Får väl vara glad för det lilla i livet i alla fall. Slipper laga mat idag. Middag hos mamsen!
Surfar igenom skitblaskorna på nätet bara för att. Då läser jag om Junry Balawing som snart är världens kortaste man med sina 56 cm över havet. "Det vore coolt" säger han. En glad pojk/man trots hans enorma handikapp i livet. Något jag reagerar på när jag läser om hans öde är att hans föräldrar inte reagerade förrän han var nästan 2 år. Jag menar grabben är idag 17 år snart 18. Är 56 cm kort. En normal bebis är runt 50 cm när dom föds. Att dom inte reagerade innan 2 års ålder är för mig helt ofattbart. Spelar ingen roll vart du bor, hur fattig du är eller vilken samhällsklass du tillhör. Även urinvånare i mörkaste djungel hade nog insett tidigt att något var knas med denna pojk. Hur är det möjligt att inte reagera förrän ungen är nästan 2 år?! Jag bara undrar. Att pojken troligtvis inte skulle växt mer även om dom uppmärksammat detta tidigare är en sak. Dom är fattiga och har inte råd med simpla saker som vitaminer. Dock tror jag inte vitaminer hade hjälpt honom men ändå. Det bara förbryllar mig att dom inte märkte tidigare att han inte växte?!
Nåja hans livsöde får i alla fall mig att trots en näsa som inte alls samarbetar, trots avsaknad av pengar osv att känna mig lyckligt lottad :) Jag har allt som oftast hälsan i behåll. Jag har två underbara barn som är friska och en galen man. Jag har en underbar familj som jag älskar. Dessutom har jag alltid mat i magen och en varm säng att sova i. Så just idag tänker jag inte gnälla för mycket utan bara vara glad för att jag har det jag har!
2 kommentarer:
JO, nu har jag fått en läkartid i eftermiddag för att få en remiss skriven. Tur att vår BVC tant var på semester för annars hade vi väl fått vänta i evigheter...*suck*
Men alltså, jag reagerar på samma sätt som du, att de inte märkte det tidigare? galet!
Ja ibland när jag blir ledsen över att mitt liv inte blev som jag önskade och sitter och gråter och tycker synd om mig själv så försöker jag tänka att vi har det bra iaf.
På jobbet får man veta ganska mycket hemska saker, inte som denna lilla pojke men hemska saker som försegår i vanliga svenska hem i en normal förort, ibland går jag hem med tårarna brännandes i ögonen för saker man fått veta under dagen.
Det försöker jag tänka på, min barn har det jäkligt bra även om deras pappa har flyttat och är relativt osympatisk och ointresserad.
Krya på dig.
Massa kramar
Skicka en kommentar