Peppar peppar...

Jag tror jag är på bättringsvägen rejält minsann. Trodde jag visserligen i går morse också men nu tänkte vi positivt här. Det är fredag äntligen. Solen skiner och det skall minsann bli en bra dag.

Strax gå iväg med mini till dagis. Sen mot Allum med mamma och handla lite. Underbart med lite barnfri tid måste erkänna. Efter en sjukvecka och en extremt trotsig 5 åring hemma i två dagar är jag trött trött trött på barn för tillfället. Trött på att tjata, trött på att ingen hör mig, trött på bus och trött på trots! Ja jag är bara trött helt enkelt. Helgen mer välkommen än någonsin känner jag!

Sliter av mig håret snart!

Ja in ren frustration! Nu har jag lugnat ner min lilla. Hon sitter här bredvid mig och får inte röra sig ur fläcken förrän jag gör det känner jag. Har idag försökt städa men insåg snabbt nä det går inte! Min dotter är som en virvelvind. Expert på att gömma saker för att ta fram när mamma inte ser. Idag fick vi ytterligare en fin målning på köksdörren. Jag trodde jag hittat alla pennor men jag trodde fel.
Vad gjorde jag under tiden undrar du?! Jo jag hängde tvätt dum som jag är. Gav tösen en smörgås och tänkte att då sitter hon väl still i 5 minuter. Ha ha trodde jag ja. Matade diskmaskinen och lillan rusade förbi mig snabb som en oljad blixt. Hann se att hon hade handen full med smör men han inte stoppa henne från att kleta detta på min vägg i vardagsrummet. Alltså seriöst?!
Jag engagerar mig enormt i denna tös. Jag leker med henne kollar på film och om det inte öser ner ute går vi ut. Jag ger henne massor av uppmärksamhet av den positiva arten. Men ändå ger hon sig inte med alla sina bus.

Ser mig omkring här hemma och fäller en tår om jag skall vara ärlig. Tösen har förstört mina väggar beyond beskrivning. Hon river ut sina kläder över hela hallen varje dag. Räcker jag går på toa så gör hon nåt jävelskap. Hon gör det även på toa om jag tar med henne in!! Jag blir galen och sliter snart håret av mig! Vad gör man med en bindgalen 5 åring som inte tycks lyssna på nåt eller någon??
Hon har alltid ett stort leende på läpparna genom allt. Hon är charmig underbar och go på alla sätt och vis. Men detta busandet knäcker mig! Emil i Lönneberga släng dig i väggen. Dennis the menice har inget att sätta upp mot min dotter.

Valde jag fel namn helt enkelt. Jag menar Emil/ Emelina ja ni ser likheterna va?!
Ja för tillfället sitter hon lugnt här bredvid mig och målar i sin målarbok. Men jag kan inte sitta med henne hela dagarna jag har saker att sköta också. Kan inte strunta i allt och vara med henne varenda sekund.

Men nu skiter vi i städet och gör nåt annat. Kanske göra lite pärlhalsband eller nåt. Ja så får det bli. För jag står inte ut med med dumheter idag känner jag!

Snor och snö...

Det var då självaste. Det snöar som aldrig förr utanför. Min näsa rinner likt Niagarafallet och jag kan inte sluta nysa! En underbar start på dagen med andra ord. Skall det vara skall det vara ordentligt minsann. Men jag har kaffe och en varm lägenhet så varför klaga.

Har i alla fall ingen feber. Eller nja det känns inte så i alla fall men man kan aldrig så noga vet å andra sidan. Men så länge kaffet finns är jag nöjd. Något jag dock inte är nöjd med är hur snabbt mitt stackars hem förfaller när jag är sjuk :( Sanslöst hur fort det blir en krigszon här hemma. Så idag känner jag att jag måste röja lite oavsett hur jag mår. Får väl vara glad för det lilla i livet i alla fall. Slipper laga mat idag. Middag hos mamsen!

Surfar igenom skitblaskorna på nätet bara för att. Då läser jag om Junry Balawing som snart är världens kortaste man med sina 56 cm över havet. "Det vore coolt" säger han. En glad pojk/man trots hans enorma handikapp i livet. Något jag reagerar på när jag läser om hans öde är att hans föräldrar inte reagerade förrän han var nästan 2 år. Jag menar grabben är idag 17 år snart 18. Är 56 cm kort. En normal bebis är runt 50 cm när dom föds. Att dom inte reagerade innan 2 års ålder är för mig helt ofattbart. Spelar ingen roll vart du bor, hur fattig du är eller vilken samhällsklass du tillhör. Även urinvånare i mörkaste djungel hade nog insett tidigt att något var knas med denna pojk. Hur är det möjligt att inte reagera förrän ungen är nästan 2 år?! Jag bara undrar. Att pojken troligtvis inte skulle växt mer även om dom uppmärksammat detta tidigare är en sak. Dom är fattiga och har inte råd med simpla saker som vitaminer. Dock tror jag inte vitaminer hade hjälpt honom men ändå. Det bara förbryllar mig att dom inte märkte tidigare att han inte växte?!

Nåja hans livsöde får i alla fall mig att trots en näsa som inte alls samarbetar, trots avsaknad av pengar osv att känna mig lyckligt lottad :) Jag har allt som oftast hälsan i behåll. Jag har två underbara barn som är friska och en galen man. Jag har en underbar familj som jag älskar. Dessutom har jag alltid mat i magen och en varm säng att sova i. Så just idag tänker jag inte gnälla för mycket utan bara vara glad för att jag har det jag har!

Febersvammel...

Har feber och tror nästan jag yrar så illa är det. Måste vara så. För inte kan det vara annat än en hallis när jag ser min dotter den yngre modellen sitta still framför TV:n?! From som ett lamm och ja framför allt still! Feberhallisar är inte att leka med!

Har trots min feber idag lyckats röja i ungarnas garderober. Nu är det ordning och lär väl vara en liten stund i alla fall hoppas jag. En sak är säker det råder ingen klädbrist här hemma den saken är säker.

Tog ett bra tag att bli klar med Emelinas garderob. Hon skulle ju hjälpa till så klart! Hon är 5 år så jag behöver nog inte förklara hur den hjälpen mer stjälpte än hjälpte antar jag! Men jag fick rensat ut allt som var för litet och fick ordning bland allt så jag är nöjd minsann!

Julias garderob var ett äventyr. Hon fick vara med och själv säga vad som skulle vara kvar eller inte. Tänkte det skulle vara bra liksom. Men jag fick minsann tala damen till rätta ett par gånger. Vad vi än tog fram sa hon: Nja inte helt min stil! Till slut fanns inget kvar och tösen hade liksom inga kläder i sin garderob. Men efter en del övertalning valde hon och det blev rätt mycket kvar ändå kan man väl säga. Dock inser jag att det är dags att shoppa byxor åt damen!

Ja sånt här kan en febrig mamma få för sig att göra när barnen ändå inte låter henne vila. Nu är jag helt slut och kan knappt andas. Förkylningens värsta stadie är ett faktum. Näsan släpper inte igenom minsta andetag :( Hatar verkligen detta!!

Soffkoma

Underbart med helg. Underbart att släppa alla måsten och bara slappa. Gårdagen spenderades mestadels i soffan fram för Sons of Anarchy.

Bra serie! Trodde inte alls jag skulle gilla den dock. Knuttar och sånt känns mindre intressant. Men jag är inte den som är den. Ger det chans och denna serie är grymt bra. Det jag gillar bäst med serien är nog att den tydligt visar på att även hårdnackade knuttar som till synes inte har samvete är mänskliga. I alla fall på TV.

Men livet innefattar mer än tvserier. Även om det är trist att erkänna så finns alla måsten kvar. Så efter komalördag blir det storstädarsöndag idag. Mindre skoj men det skall göras. Plantera om lite växter tänkte jag kanske hinna med också. Har en som håller på att spräcka en kruka här. Nya skott varje dag den växer och frodas och mår tydligen otroligt bra.

Skall även se om jag på nåt vis kan få min yngsta dotter att lyssna lite bättre. 5 år ung och tror hon äger världen. Trotsig till tusen och skriker förbannat högt när hon inte får som hon vill. Det är något denna morsans öron inte tål. Jag har ingen aning om hur man får en bindgalen tös att lyssna men skam den som ger sig eller?!

Har inte så mycket kul att berätta så jag återkommer senare. Nu kaffe och sen städa!

Swozzz sa det bara

Så var det torsdag igen. En intensiv vecka med för min del ovanligt många "utanför hemmet saker" på schemat. För mig som mest tar hand om barn och städar,diskar, tvättar och lagar mat( ja och bloggar så klart). Ja för mig blir såna här veckor speciella. Jag blir extra trött men det är okej. Det är trevligt med lite variation mellan varven :)

Igår fick jag en fina Award av goa Cilla. Detta är såna där små saker som förgyller vardagen för en trött bloggare minsann! Tanken är nu att jag skall ge denna vidare till 5 bloggare som har färre än 100 besökare. Men jag har noll koll på sånt där. Jag vill ge den till alla mina goa bloggpalz. Ni är en härlig lite skara med trogna läsare som jag uppskattar enormt mkt. Så ni får den allihop. Ja ja jag vet detta är en fegisåtgärd men nu är det jag som bestämmer i min blogg så det så!

För att ta upp något tråkigare men ändå viktigt i min ögon nu då. Våra myndigheter verkar ytterst sällan veta vad dom pysslar med om ens någonsin vågar jag påstå nästan!
En kvinna misstänkte att barnens pappa utsatt dom för sexuella övergrepp. Hon hade uppmärksammat sexuella beteenden hos barnen som oroade henne starkt. Pappa var den misstänkte förövaren. Mamman fick rådet av advokat att film barnens beteende som bevis för att något pågår. Sagt och gjort. Detta slutar med att mamman anklagas för barnporr och på nåt vis skall barnen nu bo hos sin pappa?! Är det bara jag som ser nåt fel med detta???!!!

Bra start på veckan...

Om man bortser från att jag som vanligt inte kom ur sängen i tid då. Men idag kändes det okej. Har en sjuk dotter hemma och den andra dottern ( som inte är sjuk) skulle till tandläkaren. Så ingen av oss skulle iväg tidigt idag. Men jag avskyr att inte komma upp i tid bara. Så om vi bortser från det så har veckan börjat ovanligt bra!!

Har en underbar syster som kom och var hemma här med stora tjejen som är sjuk. Så jag tog lillan och stack till tandläkaren. Är alltid lite nervöst att gå dit med ungarna. Men Emelina min goa lilla tjej var så duktig. Hon satte sig snällt i stolen. Gapade fint och gnällde inget alls. Hon var nyfiken på allt rummet och ville veta vad dom olika sakerna var till för. Så med två nya klistermärken och bananlack på tänderna vandrade hon ut från tandläkaren med en stor OK stämpel i rumpan. Jättefina tänder har min lilla tjej minsann!!

Så idag är jag allt en extra stolt mamma minsann. Passade på att prata om den stora tjejen också. Hon är extremt rädd och vågar inte ens komma i närheten av tandläkaren. Nu skall en speialisttandläkare hjälpa oss så det skall nog blir bra med stora damen också. Jobbigt att vara rädd. Jag vet för jag lider själv av extrem tandläkarskräck :( Jobbigt faktiskt att ens skriva om det men jag jobbar på det. Har lyckats dölja detta väl för mina barn för att inte smitta dom. Men den stora är rädd ändå.

Ja ja allt detta är helt ointressant så jag avrundar med att säga att jag besöker er senare. NU skall tvätten tas om hand. Jag skall fixa inför middagen och göra andra roliga nyttosaker som jag brukar roa mig med.
Hoppas ni haft en bra start på veckan ni med!

En snabb förklaring..

Egentligen är det inget som är fel i mitt liv. Dock har jag en tuff vardag. Att vara förälder till barn med autism är inte något som är lätt. Det tar mycket av mig som person och vissa dagar är ork och tålamod som bortblåst.
Jag blir ledsen för att vården lovar hjälp men inget händer. Men hjälp menar jag då att vi behöver verktyg för att kunna vara dom allra bästa föräldrarna till vårt barn. Utan dom famlar vi i mörker och allt blir fel. Vi blir helt enkelt värdelösa förädrar vare sig vi vill eller inte.
Idag var en sån där dag när allt bara känns skit och jag inte kan se ljuset någonstans alls. Jag vet att där borta någonstans finns det. Men idag vart det bäcksvart och jag ville bara krypa ner i en håla och inte komma ut.

Nu finns det säkert nån dum idiot som stör sig på att jag skriver om att jag har ett barn med autism. Men ja ja stör er på det då. Det är inget jag skäms över eller borde skämmas över. Folk har så otroligt mycket fördomar att det är skrämmande.
Jag har det inte bara jobbigt i min vardag med allt som måste följa vissa rutiner till punkt och pricka. När det går fel blir allt fel. Jag känner ofta hur folk se ner på mig och klassar mig som en usel mamma. Nu bryr jag mig inte vad andra tycker. Den som inte levt i mitt liv har ingen talan. Den som inte vart förälder till ett barn som mitt har ingen aning. Dock är det självklart att jag blir ledsen och uppgiven vissa dagar.
Svårt att förklara hur det känns när andra ser ner på en för saker man inte kan rå för. Andra som inte vet för min dotters handikapp syns inte på utsidan. Då när allt blir fel måste det beror mig eller hur?!

Nej som sagt idag var bara en sån där dag när jag inte ville vara med mer. Jag känner mig mer uppåt nu och tänkte glo på skräckfilm tills jag somnar.

Hoppas ni haft en bättre lördag än mig!!